För ett år sedan i Bali

Kommer upp minnen på facebook från ett år sedan, när jag var i Bali. Fy satan vad härligt det var! Gud vad jag längtar tillbaka till det paradiset. Man blir helt varm i kroppen och kroppen skriker att den bill tillbaka till värmen, vårorna och klimatet när man kollar på bildera. 
Kolla bara så härligt det set ut! 

 

Som kärlek på film...!

I somras var jag med om en sak som jag trodde händer bara i film.  Jag hade fått veta att min älskade kille hade en överraskning och att vi skulle på resande fot. Jag hade väl tänkt mig att åka till Göteborg och bo på hotell eller något. 

Men så kom dagen, vi satte oss i bilen och jag viste inte vart vi skulle. Bilen tog fart norrut och vi hamnade på Arlanda. Jag blev jätte nyfiken men jag fick inte veta vart vi skulle. Inte förens det var dags för påstigning så såg jag på tv-skärmen vad destinationen var, Rom. Ja, det är sant. Han hade bokat en resa för oss två till rom. 

Väl framme i Italien så tog vi taxi till vårt hotell som låg mitt i smeten, ett jätte fint hotell med romantisk nisch. Dom serverade frukost på sängen och bara det tyckte jag var helt underbart. 

Den 23/6 så hade vi varit ute hela dagen och kört vilse med den mopeden som vi hade hyrt och Nicholas hade planerat att vi skulle kolla på solnedgången ifrån en terrass. Eftersom att vi hade kört vilse och hade en tid att passa så var jag stressad och lite smått irriterad, eftersom att jag hatar att stressa. Men när vi väl satte oss i taxin så släppte all irritation och all stress som tur är. När vi kom fram till terrassen så möttes jag av en utsikt som var helt fantastisk. När vi stod där och tittade ut över utsikten och tog foton så gick helt plötsligt Nicholas ner på knä. Jag blev sååå chockad. Där stod han på knä, höll mig i händerna och sa något som jag inte kunde uppfatta. Jag var i sån chock! 
"Vad gör du?", var allt jag kunde säga. Tårarna rann och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. 
"Vadå vill du inte gifta dig med mig?", svarade Nicholas med en darrande och orolig röst. 
Jag började gråta ännu mer och sa gång på gång "Jo det vill ja, det är klart jag vill!".
Samtidigt som allt detta händer så är det någon jag ser i bakgrunden som springer runt och fotograferar.
Han hade nämligen hyrt en fotograf som skulle fånga ögonblicket. 

 Det var som en sån där kärleksfilm som man tänker, "Äh det där är sånt som bara händer på film."

Jag är sååå lycklig, jag har världens bästa, snällaste och finaste fästman. 

Här kommer bilder ifrån det underbara ögonblicket!



Det var en utav dom absolut finaste och vackraste stunderna som jag varit med om i mitt liv. 


 

Mrspicha.blogg.se

Välkommen till Pichas lilla krypin. Följ mitt liv via den här bloggen fylld av kärlek, familjeliv, mode, mat, inredning och mycket mer.

RSS 2.0