Jag trodde att jag skulle dö.

 
Hej och hå.

Det är väl typ det minsta jag kan säga om den senaste tiden som varit. Jag har nämligen varit sjuk och då pratar vi inte om någon vanlig liten förkylning, utan jag har varit riktigt jävla dålig.

För ca 2 veckor sedan så var jag på väg till jobbet och blev jätte yr och kände att jag var på väg att svimma. Så jag bestämde mig helt enkelt för att vända på klacken och åka hem igen. Väl hemma igen så ringde jag vårdcentralen och fick en tid.

Läkarbesöket fick jag bara inom några timmar och där så bestämde man sig för att sätta mig i en taxi och köra mig akut till Universitetsjukhuset i Huddinge för att göra ryggmärgsprover då man misstänkte att det var något som hade satt sig på nervsystemet, så som tex TBE eller borrelia.
Väl framme på sjukhuset och efter några timmars väntan så får jag komma in på ett rum med tre olika personer som jag tror är en undersköterska, en läkare och en elev. Eleven sätter sig bakom mig och skall göra proverna medans läkaren berättar för honom hur han skall göra. Han sticker mig i ryggen och det gör så ont så att jag knappt förstår vart jag skall ta vägen. efter 5 stock och misslyckats med proverna så tar läkaren över och testar även hon, men misslyckas. så dom får då tillslut ringa efter en neurolog som får komma, han lyckades äntligen.
Efter proverna så fick jag sitta och vänta i några timmar, men efter ett tag så började jag kräkas en massa. Ingen läkare dök upp så jag fick försöka leta reda på någon personal som kunde hjälpa mig.
Personalen skulle försöka få tag på min läkare men efter ett tag så visade det sig att hon hade gått för dagen och jag fick gå hem.
Tog en taxi hem och mådde så galet dåligt.
Väl hemma så var jag jätte hungrig, klockan var runt 20.00 och jag hade inte ätit sedan 18-tiden dagen innan.
Nicholas gjorde en soppa till mig och jag var överlycklig för mat eftersom att jag var så hungrig. Men redan efter 2 skedar så kom allt upp igen.

Dagen därpå fick jag även sjukskriva mig, Jag var då ännu värre, jag var ljud- och ljuskänslig, hade yrsel, fruktansvärd smärta i ryggen och nacke, migrän och   illamående. Jag kunde inte stå upp för att jag hade så ont, så fick vara sängliggande hela dagen. Caspians farmor och farfar fick komma och hämta Caspian för att jag inte ens klarade av att ta hand om mig själv i princip. Efter det låg jag bara i sängen och kräktes och kräktes. Fick varken behålla mat eller vatten.

Efter 4 dygn utan mat eller vatten och inte ens fått i mig någon form av vätskeersättning så började jag kräkas blod. Nicholas satt och försökte ge mig vatten och vätskeersättning men jag fick inte ens behålla det. Jag var helt orkeslös och jag kunde i detta stadie inte ens prata, om jag fick ur något ord så var det "Vatten", för att jag var törstig och det var med så låg röst så att Nicholas knappt kunde uppfatta mina ord.  
Tillslut så var han så orolig för mitt tillstånd så han tog ner mig till bilen och körde mig till akuten igen (då hade vi redan åkt in dag tidigare med ambulans). När vi kommer fram så springer Nicholas in för att checka mig i receptionen men det nekade dom honom till, För att jag var tvungen att vara med. Han berättade då som det var att jag låg i bilen och att jag i princip var medvetslös och det spelade inte någon roll över huvud taget utan jag skulle vara med vid registreringen till 100%, Då frågade han om det fanns någon rullstol eller så eftersom att jag inte kunde gå och då sa personalen att han var tvungen att ta sig upp till entrén för att hämta rullstol.
Efter mycket om och men så kom vi in till akuten och då såg hon att jag var blek som ett lik och helt borta så vi behövde inte vänta utan gick hjälp direkt.
Väl inne så fick jag dropp i massor, kollade blodtryck och det var lågt (90/60) både näringsdropp och koffeindropp. Men man misstänkte även hjärnpåverkan så därför gjorde man även en hjärnröntgen men man hittade ingenting där.
Däremot hade man äntligen fått svar på proverna utav ryggmärgsproverna och där hittade man inte heller några fel.

Efter alla turer fram och tillbaka med ambulanser, akuta besök och blodprover, röntgen och en massa dropp och andra vårdcentralbesök så blev jag sjukskriven och var hemma i 2 veckor, första veckan var jag fortfarande sängliggande och kunde knappt röra mig. Sov mesta delen av dygnet. Fick i mig lite mat och lite vätska. Nicholas var under denna vecka tvungen att vara hemma pga "Vård av nära anhörig" och även jobba hemifrån eftersom att jag var så skör och inte kunde ta mig upp ur sängen på egen maskin.
Andra veckan var jag lite bättre jag hade börja få tillbaka lite energi och kunde böra gå igen genom att stötta mig på väggar mm.


Det här var en riktig mardröm som jag inte skulle önska någon. Enligt läkare och ambulanspersonalen så var det en massa fel som genomförts av personal och att det förmodligen var därför jag blev så otroligt dålig.
Men nu är jag äntligen tillbaka till jobbet efter 3 veckor men jag är fortfarande trött och har ont i ryggen fortfarande. Men jag är så lycklig över att jag lever, jag trodde nämligen på riktigt att jag skulle dö.











Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mrspicha.blogg.se

Välkommen till Pichas lilla krypin. Följ mitt liv via den här bloggen fylld av kärlek, familjeliv, mode, mat, inredning och mycket mer.

RSS 2.0